29 maj 2009

Den senaste veckan har jag hört och sett en massa flak och överlyckliga studenter. Men jag vill också! Jag vill igen! Jag skulle vilja gå om trean bara för att få ta studenten en gång till och uppleva allt jag upplevde då. Den dagen och den lyckan. Fan, vad underbart det var! Det var så jävla mycket känslor på en och samma gång. Jag får lyckokickar och rysningar i hela kroppen när jag hör alla glädjeskrik, musiken och visselpiporna från stockholms alla flak. I lördags (29 maj) var det ett år sedan jag blev fri och jävlar vad man hade sett fram emot den dagen! Inte minst kämpat.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0