Sandra Therese

Har ni någonsin haft en dröm som gjort att ni vaknat upp helt gråtandes/snyftandes och tårögd? Det gjorde jag imorse. Jag drömde att min kusin Frida - som är 15 år gammal - var gravid. Hela den här drömmen utspelades under hennes 9 månader med växande mage. Det var så verkligt! Alla var positiva till hennes graviditet, inget tjaffs om att hon var för ung eller oansvarig, som det i vanliga fall brukar vara. Hon är så stark och lättsam som person så det här var något hon skulle klara av. Man fick aldrig veta vem pappan var, men den som stog för papparollen blev på något sätt jag. Jag var alltid där för att se att hon mådde bra, att hon hade det hon behövde osv. Sen om jag var ett pain in the ass enligt henne har inte jag någon koll på. Man fick inte se när hon ploppade ut ungarna och ingen verkar ha varit med henne då heller, för alla satt samlade hemma hos henne och väntade på att hon skulle komma med taxin (?) och sin bebis. Jag var inte där just då, utan jag fick ett samtal av hennes mamma direkt efter det att hon hade kommit hem. Hon säger att Frida har fått tvillingar (!) och att jag var välkommen dit. När jag kommer innanför dörren och ser Frida med en av bebisarna i handen så kommer tårarna. Ett lyckorus sprider sig genom hela kroppen och de rinnande tårarna förvandlas till niagarafallet. Seriöst, jag typ dök över Frida och bebisen med tårarna sprutandes och med ett leénde som övertog hela ansiktet. Och det blev bara "värre" när jag ser den andra bebisen och ser hur lika Frida dom är. Det var helt insane! Och om ni inte trodde att det kunde bli värre, så trodde ni fel. För när jag står där med båda bebisarna i famnen (ja, jag snodde dom små sötsakerna snabbt från Frida och hennes mormor) så frågar Frida om jag vill bli gudmor. Det var bara ren tur att jag inte tappade dom där bebisarna i golvet av allt skuttandes jag gjorde. Sen tackar Frida mig för all hjälp, att jag stöttat henne och att jag hela tiden funnits till hands och det var fanimej tur att det var en dröm för annars hade nog jag och släkten drunknat i mina tårar. Där tog det iaf slut och jag vaknar upp helt snyftandes, på gränsen till gråtandes. Det var det. Ni är duktiga om ni läst allt det här för jag såg nu att det var ju fan inte lite text jag printat ur mig. Pusspåer!