Sandra Therese

Yo bloggen! Kom hem för ett tag sen efter att ha varit och kollat på cheerträning. Jag saknar det sjukt mycket! Och nu ligger jag ihopkurad i mitt duntäcke, men fryser konstigt nog ändå. Är galet trött också. Hoppas det inte är en sjukdom på väg, det orkar jag inte med. Hoppas ni mår bra! Jag har äntligen fått tillbaka min skoldator efter att den har lämnats in för rensning. Toppen! Jag klarar mig nämligen inte så bra utan den.

Jag har en "skräpmatsfri" vecka med min K. Vi får inte käka någon sorts onyttig mat fram tills på måndag. Jag har klarat mig hittills (till min stora förvåning! Jag menar, det är ju förfan fyra dagar!), men det är inte lätt kan jag ju säga. Och det är ju så typiskt att pappa skulle sluta snusa just den här veckan. Han har fyllt varje skåp med mängder av godis för att han ska kunna ta sig igenom den värsta perioden. Tack för det stödet liksom. 

Fem veckor kvar till Platanias! Party på det!

Godmorgon på er. Har precis tagit en lång och skön dusch. Har även käkat en stor frukost med nybakta scones. Mums! Vad har vi för planer idag då? Jag ska vara servitris på en middag som min låtsasmoster ska ha. Ska bli kul. Vill också gå på Widlundarnas kräftskiva, men det hinner jag inte. Ni får helt enkelt klara er utan mig. Parta på!

Min Ännä lämnade mig för Finland igår och kommer hem på måndag igen. Blä på henne!
 
Anton, bli bra! Min mage gör ont för dig.

Yo darlings! Hoppas allt är bra med er. När jag sitter och läser igenom alla bloggar jag vardagligen läser så skriver alla om hur deras första skoldag efter sommarlovet har varit, vilket gjorde att jag kom på att jag glömt bort det. Inte för att jag tror att ni är speedade på att få veta hur det var men ändå. Jag började iaf igår och det var väl blandade känslor. Kul att träffa alla människor, men resten var bara skit. Ska bli skönt att få tillbaka de vanliga rutinerna igen också. Men stress och plugg är blä. Fick bra schema också. Är ledig måndag och torsdag varannan vecka, så det är najs! Men nu blir det vaniljte och en nära vän - TV'n. Pusspåer

Jag gillar inte dina spelregler. Slå tärningen och ta nästa steg.

Måndag. Sista sommarlovsdagen - hej ångest! Har varit en sjukt kul helg, särskilt gårdagen. Jag är ju för rolig! För att inte säga (läs: skämma ut mig) allt för mkt så lägger jag upp det med inte allt för mkt detaljer. Madde, imperiet, drinkar, kissa, ingen tunnelbana, buss, Björn Gustafsson-kopia, gå av eller ragga?, satt kvar, gå av eller ragga?, fega ur, gustavsbergs centrum, ingen buss, ingen taxi, Björn Gustafsson-kopia, gick hem, dött, cykel, ingen cykel, hungrig, äpplen, hemma, sova. Så nu har ni ett humm om min söndagnatt. Skoj var det iaf!

Om sju veckor (2:a oktober) åker jag, mami, kusin Frida och hennes mami Helena till
det här Paradiset! Vi kommer vara där i åtta dagar och jag sitter här med fetaste smajlet!
Vi kommer ha sjukt kul och galet underbart! Nu är det bara att räkna ner. Party på det!  

Fan, jag ser inte fram emot packningen... Blä!

Yo hoes and bro's! Har varit med Madde och Mandus det senaste dygnet. Massa mys! Och maaassa mat... Mandus lämnade oss vid tre idag för att åka och jobba och Madde och jag gick ut på en plågsam springtur på tre km typ. Nu sitter jag här helt utmattad och tänker på en massa konstiga saker. Under springturen tänkte jag på om jag skulle bli kidnappad och på vilken räddning det skulle vara för mig. Den personen skulle liksom vara en hjälte i mina ögon för att han räddar mig från den plågsamma stunden, medans han skulle framstå som en hemsk människa i andras ögon. Okej, jag ska sluta här så att jag inte säger alltför knäppa saker.

PS. Snälla Frida, bli inte gravid förns om några år, jag skulle aldrig palla med så där mkt tårar. Så vänta några år är du gullig.

Har ni någonsin haft en dröm som gjort att ni vaknat upp helt gråtandes/snyftandes och tårögd? Det gjorde jag imorse. Jag drömde att min kusin Frida - som är 15 år gammal - var gravid. Hela den här drömmen utspelades under hennes 9 månader med växande mage. Det var så verkligt! Alla var positiva till hennes graviditet, inget tjaffs om att hon var för ung eller oansvarig, som det i vanliga fall brukar vara. Hon är så stark och lättsam som person så det här var något hon skulle klara av. Man fick aldrig veta vem pappan var, men den som stog för papparollen blev på något sätt jag. Jag var alltid där för att se att hon mådde bra, att hon hade det hon behövde osv. Sen om jag var ett pain in the ass enligt henne har inte jag någon koll på. Man fick inte se när hon ploppade ut ungarna och ingen verkar ha varit med henne då heller, för alla satt samlade hemma hos henne och väntade på att hon skulle komma med taxin (?) och sin bebis. Jag var inte där just då, utan jag fick ett samtal av hennes mamma direkt efter det att hon hade kommit hem. Hon säger att Frida har fått tvillingar (!) och att jag var välkommen dit. När jag kommer innanför dörren och ser Frida med en av bebisarna i handen så kommer tårarna. Ett lyckorus sprider sig genom hela kroppen och de rinnande tårarna förvandlas till niagarafallet. Seriöst, jag typ dök över Frida och bebisen med tårarna sprutandes och med ett leénde som övertog hela ansiktet. Och det blev bara "värre" när jag ser den andra bebisen och ser hur lika Frida dom är. Det var helt insane! Och om ni inte trodde att det kunde bli värre, så trodde ni fel. För när jag står där med båda bebisarna i famnen (ja, jag snodde dom små sötsakerna snabbt från Frida och hennes mormor) så frågar Frida om jag vill bli gudmor. Det var bara ren tur att jag inte tappade dom där bebisarna i golvet av allt skuttandes jag gjorde. Sen tackar Frida mig för all hjälp, att jag stöttat henne och att jag hela tiden funnits till hands och det var fanimej tur att det var en dröm för annars hade nog jag och släkten drunknat i mina tårar. Där tog det iaf slut och jag vaknar upp helt snyftandes, på gränsen till gråtandes. Det var det. Ni är duktiga om ni läst allt det här för jag såg nu att det var ju fan inte lite text jag printat ur mig. Pusspåer!

Pga att Ticnet inte lät mig köpa biljetter igår kväll eller imorse så kommer jag inte kunna gå på Winnerbäcks konsert ikväll. Sjukt mkt blä för det, men fan vad glad jag är för att det blev regn bara för det! (Hej, skadeglädje?) Han är ändå tillgänglig att lyssna på när som helst. Är det inte mp3'n är det You Tube eller något annat. Men du kan ju ta i lite extra så att jag kanske hör någon vacker stämma av dig?

Här öser regnet ner och jag är glad att vi bestämde oss för att gå på bio istället för sommarkrysset, M. Så ikväll blir det Jiddra inte med Zohan och en Muddeluttan. Mys!

Jason Mraz på arenan den 27 september med dig, B<3
Mjau säger vi då!

Om du nu inte irrar runt i stan kan du ju även få stämning här hemma
genom att lyssna på Lasse berghagens "allsånghit" Sthlm i mitt hjärta.
Sjung med och älska Sthlm!

Känner ni stämningen? Det är Sthlmsdagen, förfan! Den första, sista och enda dagen som är SÅ sthlm! Jag tycker att det är rätt så coolt att man får vara med och uppleva det. Det är ju ngt speciellt. Kanske till och med ngt historiskt... Eller det är fan historiskt! Ett par ska vigas på toppen av globen, barn som föds idag får livstidskort på grönan och för dom som fyller år idag är det gratis entré. Vissa har det bra. Det är vår dag, se till att fira! Kärlek till Sthlm. Puss för Sthlm. För det är vår stad och vi älskar den! (Iaf jag). Vädret hade ju kunnat varit bättre, men som sagt, det är Sthlmsdagen och är inte regn det mest passande vädret då?...

Så, nu känns det som att jag är klar. Eller snarare som att jag inte orkar sitta och hålla på med detaljer som ingen ändå märker att man gjort en förändring på. Men blev det bra tycker ni? Headern innehåller saker som lilla jag älskar. Vi har SATC, latte, shopping, cosmopolitan, min kamera + laptop och självklart min alldeles egna kung - Lars Winnerbäck. Och på tal om honom så har han ju sin konsert på Zinkensdamm IP på lördag och jag vill gå! Jag vill stå där och sjunga med. Känna Winnerbäckstämningen och dela glädjen med alla som älskar honom lika mkt som jag. Mamma, ge mig biljetter!

Men nu är det filmtajm tror jag. Men Sandra är tillbaka iaf för att förgylla era dagar med mina underbara inlägg, så ni behöver inte oroa er för att skaffa er en ny drog. Jag klarade tydligen inte av att släppa bloggen helt. Så puss på er för att ni är bäst!

Okej, jag ska inte lägga ner bloggen men jag kände att den behövde frächas (stavning?)
upp lite så jag fixar om designen en aning. Strax tillbaka, puss medans.