Flanellskjorta Kiran, inget annat!
Hej där, sitter och lyssnar på en bra låt och tänkte att jag skulle uppdatera min blogg lite.
Igår var det typ "minisläktträff" hos farmur och farfur. Trevligt. Kusinerna och deras tuffa mormur var där. Det åts paj, dracks kaffe och kollades på filmer från när vi var små. Mysigt. Saknar de tiderna. När vi var små alltså. Iaf, när vi kom hem hade jag tråkigt, så jag hörde med Frida om hon ville leka med mig. Så jag åkte dit vid åtta och vinterjackan åkte på. Det var iskallt ute, så jag hade inget val. Den är hur mysig som helst! Jag har saknat den. Jag hade med mig fetaste godispåsen så vi svullade med den, kollade på TV, pratade och hade det skojs. När godiset tagit slut och vi hade kollat på Extra Extra för att se om jag var med, vilket jag inte var, så satte vi på The 40 year old virgin och åt Finn Crisp och drack lättdryck. Mums. Anton hade tydligen ätit upp det onyttiga som fanns i huset. Vi hann inte se klart på filmen för att båda somnade. Sedan när vi vaknade imorse av mitt alarm på mobilen, så gick vi upp och åt en god onyttig frukost och jag var så opeppad på att ha cheerleading. Efter cheeren ringde jag Kiran och bad henne komma och träffa mig i forum. Hon kom och även hennes odåga till lillasyster. Näe, hon är söt, men rätt så jobbig. Vi pratade och jag köpte ett linne, hårspännen och diadem. Det var typ det jag hade att berätta. Juste, angående min rubrik så har Kiran problem att säga 'flanellskjorta', hon säger antingen "franellskjorta" eller "fanellskjorta". Det gick verkligen inte in, trots att jag upprepade det hur många gånger som helst. En tant följde den intressanta konversationen vi hade och tittade på Kiran medans hon stod där och försökte uttala det rätt. Skojs.
På tal om att sakna tiden som liten (ni känner säkert igen den);
Vad skönt det var när man var liten. Då existerade inte skitsnack. Kärlek var en puss på kinden och pappa var den bästa killen på jorden. Höjden av smärta var när barbiedockan tappat benet. Värsta gråten var när man ramlade och skrapade upp knät och största rädslan var för monstret under sängen. Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat. Man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare. Ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden. Höjden av smärta var när man inte fick sin vilja fram. Den värsta gråten är när ens vänner plötsligt sviker en och den största rädslan är att förlora dem man älskar mest ...
Men men, nu ska jag gitta upp för the stairs och grabba en cup of coffee. Puss<3
Igår var det typ "minisläktträff" hos farmur och farfur. Trevligt. Kusinerna och deras tuffa mormur var där. Det åts paj, dracks kaffe och kollades på filmer från när vi var små. Mysigt. Saknar de tiderna. När vi var små alltså. Iaf, när vi kom hem hade jag tråkigt, så jag hörde med Frida om hon ville leka med mig. Så jag åkte dit vid åtta och vinterjackan åkte på. Det var iskallt ute, så jag hade inget val. Den är hur mysig som helst! Jag har saknat den. Jag hade med mig fetaste godispåsen så vi svullade med den, kollade på TV, pratade och hade det skojs. När godiset tagit slut och vi hade kollat på Extra Extra för att se om jag var med, vilket jag inte var, så satte vi på The 40 year old virgin och åt Finn Crisp och drack lättdryck. Mums. Anton hade tydligen ätit upp det onyttiga som fanns i huset. Vi hann inte se klart på filmen för att båda somnade. Sedan när vi vaknade imorse av mitt alarm på mobilen, så gick vi upp och åt en god onyttig frukost och jag var så opeppad på att ha cheerleading. Efter cheeren ringde jag Kiran och bad henne komma och träffa mig i forum. Hon kom och även hennes odåga till lillasyster. Näe, hon är söt, men rätt så jobbig. Vi pratade och jag köpte ett linne, hårspännen och diadem. Det var typ det jag hade att berätta. Juste, angående min rubrik så har Kiran problem att säga 'flanellskjorta', hon säger antingen "franellskjorta" eller "fanellskjorta". Det gick verkligen inte in, trots att jag upprepade det hur många gånger som helst. En tant följde den intressanta konversationen vi hade och tittade på Kiran medans hon stod där och försökte uttala det rätt. Skojs.
På tal om att sakna tiden som liten (ni känner säkert igen den);
Vad skönt det var när man var liten. Då existerade inte skitsnack. Kärlek var en puss på kinden och pappa var den bästa killen på jorden. Höjden av smärta var när barbiedockan tappat benet. Värsta gråten var när man ramlade och skrapade upp knät och största rädslan var för monstret under sängen. Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat. Man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare. Ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden. Höjden av smärta var när man inte fick sin vilja fram. Den värsta gråten är när ens vänner plötsligt sviker en och den största rädslan är att förlora dem man älskar mest ...
Men men, nu ska jag gitta upp för the stairs och grabba en cup of coffee. Puss<3
Kommentarer
Postat av: Dumhuvudet
Jag var helt underbar som barn. Allt det förstördes när man var runt 15.. ;(
fast tänk när man är 40 och tänker på hur "Lätt" livet var som 17 liksom.. Tänk så och passa på att njuta istället! ^^
Trackback
